Funderar på att byta bloggsajt och testar just nu blogspot.

Klicka på länken för att följa mig där...

http://livet-enligt-lotta.blogspot.com/

Häng på vettja!

/Lotta

Vår lille plutt är magsjuk. Förhoppningsvis ger det sig snart. Är sååå trött på "splashbajs". Håller tummarna för att vi andra ska klara oss.

Jag undrar hur bebisar tänker när dom lär sig nya saker. Längtar dom precis som en annan efter att visa så många som möjligt sina nya färdigheter? Förstår dom att dom lärt sig något nytt? Eller tränar dom i smyg tills dom fått "häng på" hur man gör och sen visar oss andra?

Varför dessa undringar? Jo, igår kväll upptäckte jag att Simon kan krypa på riktigt. Med båda fötterna bakom sig. Inte som han hållit på ett tag, med ena foten framför och lite under sig. Det gick ganska sakta men han visste vad han höll på med. Sen gick det nog en hel kvart innan han visade nästa grej. Då satte han sig upp själv. Som jag längtat efter att han skulle göra båda grejerna. Det har varit jättefrustrerande för oss alla med hans krypförsök som oftast resulterat i att han blivit liggande på mage - skitarg. Sen har någon av oss fått hjälpa honom upp till sittande igen...och så vidare om och om igen.

Ni måste bara gå in och lyssna och se följande video på youtube. Man får "äkta ståpäls".

http://www.youtube.com/watch?v=wZFkXQKCuBc

 Kram Lotta

Här är en superlycklig Amanda på sin alldeles första cykeltur. I tisdags köpte vi en begagnad liten cykel till Amanda. I onsdags var den hos cykelreparatören för att stödhjulen (som skulle passa alla cyklar) inte passade på just hennes cykel. Vi behövde med andra ord hjälp att få dit dom rätt. Det var som tur var gratis.

Idag efter dagis gick vi hem och skruvade fast ett "stödhandtag" så vi kan hjälpa till när det behövs. Vilket visade sig inte behövdes särskilt mycket. Just nu är Amanda och Greger ute på en tur till kusin Kajsa för att visa upp nya cykeln samt nya färdigheter.

Man kan inte säga annat än att dom är nyfikna mina små älsklingar. Amanda hjälpte mig att rensa i rabatten. Då hittade vi en stor daggmask som vi studerade. Efter en stund bestämde vi oss för att masken skulle få komma ner till sina maskkompisar igen och vi la ner den på gräsmattan. Vips så kröp den rakt ner i gräset och försvann. Amanda tyckte det såg jätteroligt ut. "Hej då masken. Ses en annan dag." sa hon när sista lilla svanstippen försvann ner i gräset.

Simon tycker också det är spännande att vara ute i trädgården. Man sätter honom på en filt och så fort han kan ålar/kryper han iväg till kanten. Där ligger han och pillar på grässtrån och funderar över livet. Vi har "dressat" gräsmattan på några ställen och där la han sig och drog fingrarna nyfiken genom sanden. Som tur är så har han varit duktig och låtit bli att stoppa gräs och sand och sånt i munnen. Men det kommer väl det med.

En hel massa svanar passerade över vårat hus idag på eftermiddagen. Vårkänslorna spred sig som en varm go känsla i kroppen...

Simon har i dagarna gett sig på att försöka krypa. Än har han inte lyckats, men han är ruskigt envis.

För någon vecka sedan var han nöjd med att sitta stilla på en filt och leka med de leksaker man lade bredvid honom. Det var ganska lugnt och skönt ända tills han ville ha något som låg utom räckhåll. Då skrek han tills han fick hjälp.

Nu har han kommit på att han faktiskt själv kan hämta leksaker som ligger lite längre bort. Han kavar runt på rumpan med ena foten fram och den andra bak. Ibland försöker han dra sig fram med hjälp av händerna, men det gnisslar mest och är inte särskilt effektivt. Ibland kommer han upp i krypställning en kort stund, för att i nästa bli liggande på mage.

Det verkar vara två klurigheter att lösa innan han kryper. Dels att få bak vänsterfoten som envisas med att hamna framför honom hela tiden. Dels att flytta på händerna när han väl är i rätt position.... Men skam den som ger sig. Simon tränar på.

Vill börja med att varna känsliga läsare för följande blogginlägg.

Idag när jag kom hem igen efter att ha lämnat Amanda på dagis upptäckte jag något mycket obehagligt. Tranebergstanten har varit här, i mitt hus. Hur länge hon varit här är svårt att säga. Det troliga är att hon helt enkelt var så fräck så hon passade på att flytta in samtidigt som oss. Dvs i november 2007. Så går det när man inte är tillräckligt uppmärksam.

Det finns spår efter henne nästan överallt. I köket, i badrummet, i källaren. För att inte tala om i garaget. Förstår inte att jag inte avslöjat henne tidigare. Hon har gjort så här mot mig förut. Jag borde ha sett tecknen.

För er som inte vet vem Tranebergstanten är rekommenderar jag att ni läser boken Ingen är som Epa av Bea Uusma. Det är en generationsroman/doktorsavhandling som inte lämnar någon oberörd.

Nåja, åter till mitt problem.

Tranebergstanten är fenomenal på att få en att inte riktigt ta ansvar för sånt som städning och att hålla ordning omkring sig. Sakta men säkert smyger sig röran på en och plötsligt en dag (för mig är den dagen idag) upptäcker man alltihop.

Jag tror att hon helt enkelt har bott i vårt garage. Där inne är det så infernaliskt rörigt så ni kan inte fatta. Hon passar på att stöka till när garageporten är stängd, så man inte ska märka när det händer. Till slut är det så stökigt att man i möjligaste mån undviker att över huvud taget öppna garaget. För att få någon form av ordning där inne igen skulle vi behöva slänga ut varenda pinal och sen börja om från början. Sortera, slänga, städa och sen in med det vi vill ha kvar igen. Bara tanken på ett sånt projekt kan ju få den piggaste att tvärslockna. Sånt här vet Tranebergstanten så hon tror nog att hon bor säkert därinne just nu. Vad hon inte vet är att jag varje vår brukar drabbas av röjmani. Då vill jag slänga och röja och organisera å det vildaste. Så nu får hon passa sig Tranebergstanten. Dagens solsken har redan fått manin att glida upp mot ytan. Har redan rengjort halva köket med scotchbrite och Ajax universalspray.

Härmed kungör jag att krig har förklarats mot Tranebergstanten! Alla ni andra där ute får akta er, för snart är hon hemlös tanten. Så om ni inte är uppmärksamma kanske hon helt enkelt flyttar in hos er i stället...